söndag 6 maj 2012

Skrillex - Köpenhamn

Konserten igår var helt underbar. Jag stod nog inte still en sekund. Att äntligen få se honom efter sex års längtan var en obeskrivlig känsla och jag skulle göra vad som helst för att få vara där igen, just nu.

Det är svårt att både behålla lugnet och veta vad jag ska skriva om det. För jag är själv lite osäker. Det är så himla stort för mig; Sonny är någon som betyder nästan allt för mig och han har haft en sån stor påverkan på mitt liv. Många val jag gjort i mitt liv har i bakgrunden berott på honom och jag är den jag är idag tack vare det. De som bara känner "Skrillex" har ingen aning om vad jag pratar om, och jag är medveten om att det här låter så oerhört meningslöst och...tja, töntigt i andras öron. Men så är det och igår var den underbaraste dagen i mitt liv. Snart ett dygn efter konserten slut vill jag fortfarande gråta av lycka när jag tänker tillbaks på det. Det är svårt att hålla tårarna inne, haha.

English: Yesterday's show was amazing. I've been waiting for this for six years, and I was finally able to see him. Words can't describe how I felt, and I'm not sure if I know it yet myself. Sonny has influenced me since the beginning, and it's mostly because of him that I am who I am today. It might sound strange how someone you've never met before could be such a big part of your life, but for those who knew Sonny before "Skrillex", they will definitely know what I'm talking about. Yesterday was the best day of my life, and I would do anything to be there again right now. Even now, almost twenty-four hours after the show, I can still barely hold my tears in. I'm so happy I want to cry, haha. 

Jag tog inte många bilder för jag hade annat att tänka på istället för att fokusera på ett par dåliga mobilbilder, men jag kände att ett par foton måste jag ju ta. 


Jag var inte så ledsen som jag ser ut att vara på bilden; jag var väldigt nervös. (Väl under showen kände jag flera gånger hur folk klämde på mina hårbollar >_>)

Countdown for Skrillex.








Och så avslutades kvällen med en "supermåne".

I like you and I love you and the end. ❤

3 kommentarer:

  1. Hade varit coolt att se! Förstår att det måste varit en konstig känsla, när du har så känsolmässiga band till honom.

    Sv: Jo förnedrings-tv som f*n.. inget jag kommer se igen, men kul med Tokyo-tv dock.

    SvaraRadera
  2. Ja, men som tur var så var det helt underbart, haha.

    Oh ja, det är alltid kul! Det finns en hel del intressanta dokumentärer om Japan också som jag tycker om att titta på. ^^

    SvaraRadera